Kreditkort och arbetslöshet

När en person blir arbetslös, det vill säga blir fattig, och när han i sina händer har olika kreditkort så kommer en stor frestelse att handla fast han inte har några pengar och inte heller någon direkt inkomst. Det här är ett psykologiskt problem. Fattiga arbetslösa personer vill också köpa saker, men vad händer när man inte kan betala sina kreditkortsskulder?

När t.ex. en arbetslös person har en skuld på, låt säga, 120 kronor och han inte kan betala denna, då går hans skuld vidare till inkasso och det betyder att skulden på 120 kronor växer ytterligare, plötsligt är skulden på 270 kronor, eftersom inkasso kräver 150 kronor när de tar över ärendet. Den arbetslösas skuld växer således till 270 kronor och naturligtvis så kan man inte betala den skulden heller och skulden går vidare till Kronofogden, där skulden än en gång växer, den här gången med ytterligare 600 kronor och då är plötsligt den totala skulden uppe i 870 kronor. Jag vet inte hur man tänker, men det är ju logiskt att om man inte kan betala de där 120, då har man stora ekonomiska problem och det är omöjligt att betala ytterligare kostnader från både inkasso och kronofogden.

Som fattig arbetslös så bor man i en mycket stressande situation.

I en tidigare intervju så sa finansministern att det inte finns några fattiga personer i Sverige, att det finns fler arbeten jämfört med tidigare och det därför att försäljningsstatistiken visar att människor har köpt mycket, betydligt mer än tidigare. Men han har nog aldrig tänkt på hur personer handlar, det vill säga hur fattiga arbetslösa personer handlar, nämligen med lånade pengar eller kreditkort och han har nog aldrig heller tänkt på vad som händer med folks kreditkort. Det är konstigt att en arbetslös person måste hamna hos Kronofogden för att kunna lösa sina problem och jag undrar om de här personerna kallas för välbärgade (rika) eller för…ja, just det…fattiga? Vill också säga att om, eller när, det går så långt som att man hamnar hos kronofogden och får en betalningsanmärkning, då följer denna en under de kommande fem åren och man blir en person som plötsligt har fått ”dåligt namn”.

Men problemet slutar inte där, utan tiden går fort och arbetslösheten och med den även fattigdomen, den fortsätter, vilket betyder att när man blir pensionär så väntar en stor kö till socialen, en kö av fattiga personer. Fattiga arbetslösa måste tvinga sig att gå till socialen och de måste tvinga sig att ställa sig i en mycket lång kö av andra fattiga arbetslösa personer och kanske är det detta framtidsscenario som regeringen syftar på när man pratar om framtida nya arbetstillfällen? Jag menar, om kön av fattiga arbetslösa personer bara växer och växer, då är man väl på socialen i stort behov av att nyanställa…

Tyvärr så är det idag många som dras med stora skulder och som inte önskar något annat än att ta sig ur detta ekorrhjul.